Och så plötsligt – släppt – flytande ensam i ett stort vakuum. Ett rum utan materia. En plats med oändliga val och ändlöst ansvar. Vad ska jag göra här? Hur ska jag leva här, utan något att gripa i? Jag kan inte bara sväva här, ingen människa kan uthärda en sådan tomhet.

För att alls nå en yta, en struktur att ta fasta på, måste jag andas in tomheten. Jag måste göra den till en del av mig och i gengäld fylla den med min luft. Därmed blir allt som finns omkring mig här omöjligt att förlita sig på eftersom allt är skapat av mig. Varje fråga jag ställer bevaras av mig, varje form jag ser är pressad samman av mina tankar. Det här är den mest förrädiska av platser, en plats där andra förut lurats in och fräts sönder av atmosfären, blivit till stoft inför mina ögon. De har förråtts av luft de inte kan andas, för den är inte världslig, den är min. Innesluten så länge att den muterat i sig själv och blivit giftig, obrukbar.

Vid ingången sitter Monstret, portvakten, vaken nu, på sin vakt och ser på mig, bistert.

Obeveklig.

Och jag andas.

 

micke

24 juni 2008 12:42

Mycket bra formulerat. Man får liksom en förklaring till problemet med att vara avskärmad.
"Därmed blir allt som finns omkring mig här omöjligt att förlita sig på eftersom allt är skapat av mig." Coolt!

http://smameningar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...