Följetongen fortsätter. Det är några fler saker jag behöver plocka ned från vinden och ställa fram att begrunda. På tal om vänskap och omtanke. Tre dagar före psykologprogrammet. Det är bara delar av inlägget. Det jag tagit bort är det som jag anför som konkreta skäl till att det blivit som det blivit. Sådana saker som är anledningen till att jag kallar den eländes-bloggen och inte vill upprepa eftersom jag inte tror på att älta det i det oändliga. Eller så ligger det bara för nära mig för världen.

Från den 28 augusti 2007: "Ensamvarg" eller "S reflekterar över sina neuroser, del 2"

En ensamvarg är någon som själv väljer att vara ensam för att slippa uppleva förnedringen då någon annan väljer det åt en. Ensamvargen är en livs levande försvarsmekanism. Det finns ett tillfälle i varje ensamvargs liv då hon eller han fattat beslutet att sluta tro på andra människors goda vilja och klamra sig fast vid förväntningen att varje möte är ett misstag och kommer att sluta illa.

(...)

Det är en förbannelse jag lagt på mig själv. Om och om igen formulerar jag bevis för andra människors svek. Jag låter dem lova, jag hittar alternativa lösningar eftersom jag inte tror dem och sedan ser jag på medan de bryter sina löften och nickar bittert i takt för att understryka deras misslyckande. Jag visste väl det.. ingen går att lita på. Ingen vill mig väl. Ensamvargens mantra.

I oberoendets lya trampas golvet hårt av beslutsamhet och ingen kommer innanför dörren.

Men så finns det de som inte låter sig stängas ute. Det finns de som ignorerar den ogästvänliga miljön och doften av misstänksamhet i luften. Det finns de som fortsätter att försöka eller som väljer att agera istället för att reagera. De är de som knackar på och knackar på tills dörren öppnas och sedan knackar på igen då ensamvargen tog för givet att det var ett engångsbesök; för varför skulle någon vilja komma tillbaka då de själva aldrig får besök? De är de som får även mig att förstå att jag valt även detta själv och att jag kan välja att ändra på det och våga be om hjälp igen.

Det här har jag lärt mig ett och annat om i år.. som den trägne läsaren vet lite om. Rent praktiskt har året varit något av ett ett-steg-framåt-två-steg-tillbaka-scenario. Dock är året inte slut än..

 

Ralf

5 juli 2008 13:56

oj va bra!

 

Psykologen

5 juli 2008 15:19

vilket?

 

Ralf

5 juli 2008 19:53

de tre styckerna om ensamvargen, menar jag. När vissa känslor kommer, så kommer även de erfarenheter du hade då upp i minnet. Det blir en kamp mellan att fly tillbaka till tryggheten eller prova och våga. Oftast provar man lite och känslorna växer i samma takt som minnerna av tidgare erfarenheter. Det som bara ska vara roligt o härligt blir en blandning av rädsla och tvivel.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...