Den här texten skrev jag egentligen tidigare men jag var inte nöjd med den. Det var något som saknades. Nu har jag hittat det och texten är kompletterad. Eftersom den inte är skriven nu säger den egentligen inte något om min sinnesstämning just nu heller, vilket annars brukar vara fallet. Dock tycker jag att texten blev fin och förtjänar att publiceras även om den blir lite retro. Så här kommer den:

Himlen gav dig en ängel för att lysa upp ditt mörker och ge dig hopp. Hon satte sig vid din sida och strök din kind med sin bleka hand. Du kände hennes andetag mot din hud och rös men kunde inte se henne i brist på tro. När mörkret nu åter sänker sig i evig natt och du har glömt bort hur man vaknar, då gråter ängeln vid din sida och hennes vingar färgas svart. Hon värmer dig med sina händer, hon sover mot din rygg. Hon väntar troget ut sitt uppdrag och ger dig av sitt liv. Hon gömmer sin förtvivlan då hon ser dig gå i sömnen, bort från henne och runt i blindo, utan mål och utan ro. Hon fångar dig i sina armar och viskar i din dröm; ord som aldrig når dig. -Kanske kära, kanske en dag ska du vakna och lära dig att se.

Utanför ditt sovrumsfönster sitter andra änglar på rad. Med sorgsna ögon ser de in genom glaset, utestängda, kalla och nakna men utan att kunna flyga därifrån. De väntar på att deras vingar ska läka igen, att deras färg ska blekna och deras skimmer återvända så att någon annan ser dem. Huttrande söker de varandra men oförmögna att dela varandras smärta och rädda för den sanning som står skriven i de andras ögon lägger de istället armarna kring sina egna knän och väntar på sin egen räddning. Så står världen stilla tills nästa ängel faller och natten börjar om utan att ha blivit dag emellan. Vem styr den grymma himmel som skickar ängel efter ängel ner i hopplöshetens tjänst?

 

varberg

22 juni 2010 16:45

Så vacker..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...