Min personliga finkulturella coach, eller min fyr av ljus på det kulturella kapitalets vådliga hav, tipsade mig om det senaste avsnittet av Beckman, Ohlson och Can som fortfarande går utmärkt att titta på på Svt Play. Där sitter fyra herrar i samkväm kring frågeställningen ”Hur pretentiös får man bli?” och programmet är precis lika ljuvligt som kvinnan med fyrstickan antytt. Detta är mitt första möte med författaren Björn Ranelid, en människa som var gång han öppnar munnen lösgör en flod av språklig skönhet som får mig att tappa hakan i häpnad och äkta avundsjuka. Bl a påpekar han följande sanning för oss om konstnärens uppgift:

..”det som gäller historiskt för författare och andra konstnärer, att man i detta sorl och detta larm som pågår i världen kan få flöden att stillna som om de vore ett fruset vatten och så kan man gå över på den isen från stranden jag till stranden du och så är vi plötsligt i vi”..

eller om slutet på kampen med att utveckla sitt eget språk:

..”jag doppar min tumme i svärta och sätter den som en genetisk lilja på en vit äng som ibland kallas bokstilen(?)”..

Aaahh.. gaahh.. Björn! Då ungdomarna ställer sig framför den populärmusikaliska scenen och skriker ut sina djuriska begär ska jag drägla i en pöl på golvet framför fötterna på Björn Ranelid då han åter ämnar begagna offentligheten för att tala och jag ska be om att bli döpt och välsignad i hans stillnade flöde av liv.

Men blä.. det lät lite äckligt. Kletigt. Nåja, min poäng är gjord och begraven. Hälsad vare frälsaren.

(Vadan alla dessa teologiska referenser på senaste tid?)

 Haha! Kolla in sidan som den här bilden kommer ifrån ^^

Cynikerns paradis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...